Måste skriva av mig lite

Känner att det är dags och få ur sig lite ilska. 

I maj i år så flyttade jag till sthlm, den 25:e närmare bestämt. Det är snart 6 månader sen.
När jag bodde i Köping/Kolsva så hade jag nästan ständigt besök av någon, behövde sällan vara själv.
Visst jag har flyttat och accepterar att ingen kanske har lust och åka 30 mil hela tiden för och hälsa på.
Men inte en enda av mina kompisar från den tiden har hälsat på, ingen har ringt, inte ens skickat ett sms och frågat hur jag mår.

Detta gör mig väldigt ledsen, det går inte en dag utan att jag saknar mina vänner i Köping.
Jag har ringt lite då och då till folk, men ingen ringer tillbaka.
När jag åker till Köping skriver jag alltid sms och frågar om nån vill äta en bit mat eller fika med mig.
Men ingen svarar. Ja förutom en person som alltid vill äta Sushi, men henne känner jag inte och jag tror mest att det är den råa fisken hon är ute efter och inte mitt sällskap ;) .

Jag mår inte bra av det faktum att jag kanske är bortglömd. Bortglömd av mina vänner som jag haft i över 10 år i Köping som jag alltid pratade med. Visst, tiderna förändras och man hänger inte lika mycket som 32 åring än som 20 åring. Det förstår jag med. Men ett enda litet samtal skulle göra mig så glad.

Jag blev nyss pappa igen. Det gjorde mig enormt stolt att äntligen bli tvåbarnsfar. Jag fick massor av gratulationer. Men dock de flesta var av mina nya "kompisar" i Stockholm.
Folk som inte ens känt mig i ett halvår. Grattar mig hellre än personer som jag känt i halva mitt liv.

Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte bryr mig, det gör jag, jag är ledsen varje dag över detta.
Vi har personer som kan åka 80 mil, tur och retur till Sälen för och festa. Men man kan inte komma och hälsa på mig. Men hur ont det än gör, så kommer jag alltid sakna mitt kära Köping. Samt mina älskade vänner.

Även om ni inte bryr er om mig längre, så älskar jag er allihopa, för alltid.

Henric Wauge