GGG AAA III Vadå?

I går spelades Hammarby - Gais, en match som jag egentligen skiter i resultatet i.
En skandal på många håll som man önskar att aldrig drabba Hammarby igen.
Man skäms, det är så dåligt. Så pinsamt och så ovärdigt mot alla barnfamiljer och vanliga supportrar som var på plats.

Jag pratar så klart om de första 30 min av matchen.
I dagarna bestämde sig Hammarbys ultrasgrupper att manifestera mot dåliga resultat och uteblivna framgångar sen uttåget från Allsvenskan 2009 med att ge Hammarby 30 tysta minuter.
Det tog endast 6 minuter innan Lallet stöter in bollen och Bajen spelar under denna period årets bästa fotboll. Alltså medan fansen står bakom läktaren. När sen fansen kommer in, i minut 31 så tar det endast 4 minuter tills första misstaget i Bajen kommer och GAIS kvitterar till 1-1. Allt var precis som vanligt då..

Lösa rykten säger att spelarna ska ha sagt till Thomas Dennerby (tränare i Hammarby) att de skulle bli skönt att fansen inte är på plats. Kläcker man ur sig en sån sak har man inget i Hammarby att göra tycker jag.
Att man dessutom presterade i de första 30 i går bevisar ju bara det man trott på de senaste åren.
Spelarna har inte stake att spela fotboll i Hammarby..

I andra halvlek släppte det lite grann och Lincan hängde sitt första mål i Bajentröjan.
3-1 slutade matchen till Hammarby.

Henric Wauge

Segerns sötma.

Jag har en otroligt jobbig egenskap. 

Eller, ja så jobbig är den väl inte. Sen vet jag inte om det är en egenskap heller. 

Men jag gillar att göra nåt, att engagera mig. Att göra skillnad. 

Just nu har jag nog allt men Bajen att göra. Det har stört mig i all min tid hemma i Köping. Att jag inte kunde engagera mig så mycket som jag ville för Bajen. Så nu försöker jag på nåt sätt arbeta ikapp allt som jag missat. 

Jag spenderar minst 6 timmar varje dag, året runt för Bajen. Jag sitter i bussar långt ut på landet. Jag spenderar tid till hockeyns framtid i kalla ishallar. 

Jag sitter åtskilliga timmar framför en data skärm och försöker få folk att dela mitt intresse. 

Mitt mål är att varje match som Hammarby spelar ska sälja slut på sin respektive arena. Sen spelar det ingen roll om motståndet heter AIK, Bk bollplank eller Kiruna Bandy klubb. 

Jag försöker följa allt, hemma som borta. Bandy som hockey. Damfotboll och rugby. Samtidigt som jag gör detta så ska jag arbeta, uppfostra min son, umgås med min dotter. Sen självklart kolla på en film då och då med min underbara sambo. Elin förstår verkligen mig och är det underbaraste som man kan ha, förutom mina barn då. 

Hon accepterar mig för mina intressen och följer även med till många kalla ishallar. 

Mitt liv är helt enkelt perfekt. 

När jag sitter på ålderdomshemmet en vacker dag och sköterskan frågar. 

- Var det värt det? 

Kommer jag svara: 

- HELL YEAH!!!!