Eller, ja så jobbig är den väl inte. Sen vet jag inte om det är en egenskap heller.
Men jag gillar att göra nåt, att engagera mig. Att göra skillnad.
Just nu har jag nog allt men Bajen att göra. Det har stört mig i all min tid hemma i Köping. Att jag inte kunde engagera mig så mycket som jag ville för Bajen. Så nu försöker jag på nåt sätt arbeta ikapp allt som jag missat.
Jag spenderar minst 6 timmar varje dag, året runt för Bajen. Jag sitter i bussar långt ut på landet. Jag spenderar tid till hockeyns framtid i kalla ishallar.
Jag sitter åtskilliga timmar framför en data skärm och försöker få folk att dela mitt intresse.
Mitt mål är att varje match som Hammarby spelar ska sälja slut på sin respektive arena. Sen spelar det ingen roll om motståndet heter AIK, Bk bollplank eller Kiruna Bandy klubb.
Jag försöker följa allt, hemma som borta. Bandy som hockey. Damfotboll och rugby. Samtidigt som jag gör detta så ska jag arbeta, uppfostra min son, umgås med min dotter. Sen självklart kolla på en film då och då med min underbara sambo. Elin förstår verkligen mig och är det underbaraste som man kan ha, förutom mina barn då.
Hon accepterar mig för mina intressen och följer även med till många kalla ishallar.
Mitt liv är helt enkelt perfekt.
När jag sitter på ålderdomshemmet en vacker dag och sköterskan frågar.
- Var det värt det?
Kommer jag svara:
- HELL YEAH!!!! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar