När livet inte blir som man vill

Just nu känns allt tungt. 

Eller. Sedan jag slutade på Scania har allt sakta men säkert gått åt helvete. 

Jag hade en plan, jag skulle bli lärare. Eller jobba med barn på nåt sätt. 

Men kommunen strulade till det, två gånger. Så det som hände var att jag inte kunde fortsätta skolan. Dessutom blev jag tvungen att betala tillbaka 12.000 kr i studielån. 

Då kom en ny idé. Nåt som jag haft som dröm länge. Tunnelbaneförare. 

Ni som följt min process vet hur bra det gick. Alla tester satte jag klockrent. 

Tills vi kommer till hälsokontrollen. 

Jag såg marginalt för lite på ena ögat. 

Drömmen krossades. Visst. Jag kan göra ögonlaser. Men jag har inga 32.000. 

Testar lastbilsförare i stället. 

Skriver upp, kuggar. 

Skriver upp igen, klarar. 

Kör upp, kuggar på nåt skitfel. 

Visst. Inte hela världen. 

Men räknade ut att detta kommer kosta mig minst 8.000. 

Pengar skiter man inte direkt när man är arbetslös och ens sambo är mammaledig. 

Dessutom går bilen på sista versen. 

Ingen idé att laga allt, kommer kosta för mycket. Plus att jag nu fått tandvärk. 

Men… det finns dom som har det värre. 

Jag bor i en lgh i Sthlm. 

Har en underbar sambo och 2 härliga barn. Det krävs så lite för att allt ska bli perfekt. 

Ta hand om varandra där ute.